En dag och så plötsligt ett år äldre

Det är underligt att man över en natt kan åldras ett helt år, men så är i varje fall fallet. Jag fyllde nämligen 23år i måndags (19/11) och är därmed närmare 25 än 20, men måste erkänna att jag inte känner någon större skillnad mot tidigare. Jag tog dock tillfälle i akt och passade på att åka hem till Eskilstuna över förra helgen. Jag kom dock att flänga runt en del, i fredags hade jag en heldag i Stockholm tillsammans med mamma och det var trevligt. På kvällen gick vi till Göta lejon och såg musikalen ”The Sound of Music” och den var jätte bra. Pernilla Wahlgren var grym på scen, däremot var Edelweis inte ritkigt rätt låt för herr van trapp (Krister). Lördagskvällen tillbringade jag hemma hos en vän och i hennes familjs hus längst ner på samma gata som jag har bott under min uppväxt. Det var trevligt att träffa henne igen liksom hennes familjemedlemmar, men även att besöka ett hus där man känner sig som hemma, då många timmar har tillbringats där. Till min förskräckelse upptäckte jag dock att de målat om gaveln på mitt hus till en grymt ful ljusblå nyans, som går ihop med det vita taglet och det såg bara helt förjävligt ut. Jag kom även att spela spel med pappa och Maria på min födelsedag och lyckades dessutom hjälpa Pär med några uppgifter i matte C, det glädjer mig att man fortfarande kommer ihåg lite matte efter alla år. Däremot kan jag kanske erkänna att Pär var mer insatt än vad jag är, men det har kanske sin förklaring i att han fortfarande befinner sig på gymnasiet och att jag inte haft matematik på nästan fem år. Tänk vad tiden går fort och så åldras vi med.
I tisdags var jag uppe i Stockholm och genomförde min sista intervju för uppsatsen. Jag hade stämt träff med en ingift släkting som arbetar vid UD och hade fått instruktioner att anmäla mig i receptionen när jag kom in i huset. Receptionen såg dock mer ut som ett vaktbås, där jag blev ombad att lägga mitt id-kort i en liten låda som kom ut och sedan hänvisad att sitta ned tills hans sekreterare kom ned och hämtade mig. Intervjun gick bra, även om min informant befann sig på lite högre nivå än vad jag hade förväntat mig. Därefter hade jag pratat med en vän som jag festat en hel del med här i Linköping, men som arbetar i Stockholm och såg fram emot att luncha med henne innan jag skulle åka hem. Däremot hade hon tydligen glömt bort mig, vilket var en besvikelse, känns inte så kul att bli bortglömd, däremot kom hon på det när jag ringde, men vad hjälper det!?
I veckan har jag tränat box och innebandy och det känns jätte bra att ha kommit igång med träningen igen. Däremot har jag lyckats dra på mig lite träningsvärk, men sånt går väl över. Annars har jag i princip inte gjort så mycket annat än att skriva på uppsatsen. Den går framåt, även om det går segare än vad jag hade hoppats på. Det verkar dock som om jag kommer hinna färdigt med de delar som jag avser vara klar med innan EU-resan på måndag. Jag ska nämligen under en vecka besöka Bryssel, Paris och Luxemburg och har således unnat mig lite ledighet från uppsatsskrivandet. Detta innebär även att jag i princip kommer ha en veckas semester, även om resan mer eller mindre är en studieresa som syftar till att öka studenternas kunskap om EU och dess näringsliv. Jag känner inte en kotte som sak följa med på resan, men det har inte hindrat mig tidigare och jag ser således fram emot att besöka tre nya huvudstäder och länder under en veckas tid.