Nu har jag varit här i Polen i ungefär två och en halvmånad och måste villigt erkänn att det inte alls är eller blev som jag tänkt mig… men jag trivs trots allt ganska bra här.
Allt har inte gått på räls och även om jag försökte förbereda mig på att det kunde uppstå problem har jag ändå lyckats att bli besviken.
Som exempel kan jag nämna följande:
1/10 av kurserna som jag valde i Sverige blev inställda.Läckande element tar 2 dagar att fixa och resultatet blir en våt heltäckningsmatta.
20/35 utbytesstudenter är portugiser, vad hände med mångfalden?
Du hör mer portugisiska (spanska och franska) än vad du hör engelska och polska.Vi är cirka 100 personer som delar på en tvättmaskin.Nya kameror som du fått i present kan bli stulna.Saker som förvånat mig:Säkerhetsvakter och poliser syns överallt, t.ex. i matvarubutik och studenthus.
Polen har ett välutbyggt bussnät, men dåliga vägar och sämre bussar, spårvagnar.
Polsk vodka och choklad är både gott och billigt.
Det är inte tillåtet att ta med sig väskor in på biblioteket pga. stöldrisk.
När en polack lovar en sak finns det visst dröjsmål tills de uppfyller vad de lovat.
Ganska dålig respons från Liu (mitt universitet) vid frågor.
EILC (språkkursen) var över förväntan och jag lärde mig massviss polska och känna en massa trevliga människor från Europas alla hörn. Ett tips är att om du funderar på att plugga utomlands, välj att göra EILC, du tjänar på det i alla avseenden.
Det känns dock som om jag gör två olika etapper här i Polen. Den ena är redan över och var första månaden och bestod av EILC kursen. Under denna månad läste jag polska väldigt intensivt, samtidigt som jag upplevde staden och besökte dess museum, parker och så vidare. Dessutom lärde jag känna en massa människor från 13 av Europas länder och detta anser jag är mångfald. Samhörigheten mellan oss var kanon, det dröjde dock ett tag, men våran gemensamma resa till Krakow sammansvetsade oss som en grupp och tror vi alla trivdes.
Vad jag gillade mest var att man var som en stor familj, var någon ledsen frågade man vad det var och försökte hjälpa i bästa möjliga mån som man förmådde. Man delade med sig till höger och vänster, dock endast i den mån som man ville, men att laga mat ihop och sedan vara två på samma tallrik var inga problem. Fick någon i sig för mycket av det goda tog man hand om den personen, man såg till att alla mådde bra och var delaktiga och ja, det var en bra månad.
Den andra etappen tror jag håller på fortfarande och är inte riktigt lika bra som den första. Det finns inga gratis konserter på Manufactura längre och kylan börjar sätta till ordentligt. Polska lektionerna på EILC kursen höll hög klass och man lärde sig en massa. Nu har jag lektioner där vi mest pratar skit samt en där vi t.ex. leker fruktsallad och gör visitkort åt varandra (jag skämtar inte!). Det finns dock ämnen som kräver att man är koncentrerad för att följa med i undervisningen, men dessa är i minoritet och de flesta håller väldigt låg klass. Boendeformen är bättre här, då vi saknar kackerlackor som springer på golvet, men läget är desto sämre och vi är 100 personer på en enda tvättmaskin, gissa om kön är lång. Jag har även problem med vissa av portugiserna de har en tendens att vara väldigt högljudda och inte prata engelska, samt vara sena till det mesta. Det är som sagt inte problemfritt här, men trots detta trivs jag ganska bra.
Är dock inte ensam om att känna av problemen och detta är kanske en bidragande orsak till att resorna som till en början låg nere nu har tagit fart på allvar och jag är tvungen att stressa ner lite för att må bra. Har besökt Czestochowa, Auschwitz-Birkenau, Krakow och Wieliczka (16-18 september), Berlin (14-16 oktober), Warszawa (27-29 oktober), besök av mamma och K (28/10-1/11) Wien, Bratislava och Poprad-Tatry (1-6 november) och Prag (10-13 november). Dessutom ska jag besöka Italien Rom-Florence-Venice-Pisa-Milano (22-28 november). Därtill vill jag försöka åka till Ukraina och får även besök av far och kompani i slutet av november. Har dock lagt ner mina planer på att resa över jul, då detta blir för dyrt och jag inte riktigt vet vart jag vill åka längre. Jag har även insett att det går att utnyttja ledig tid i Sverige till resor, wizzair har billiga resor lite var stans och vad hindrar en att inte åka ifrån Sverige? Har dock insett att jag stressat fram de senaste veckorna och beslutade innan jag åkte till Prag jag blir hemma kommande helg (17-19/11) och även ska försöka stressa ner lite i almänhet. Finns så mycket som jag vill hinna med men tiden räcker liksom inte alltid till. Tyckte detta var ett bra beslut, men tydligen kom det för sent, för min kropp sa ifrån innan jag hann göra något åt saken och detta får jag tas med nu. Började känna i Prag att jag började få ont i halsen och blev snuvigare och snuvigare. Igår när vi kom hem vid 6-tiden mådde jag inget vidare och efetr att fått sova några timmar mådde jag inte så mycket bättre och stannade i princip i säng hela dagen, då jag förmodligen hade feber. Är trots detta i skolan på lektioner idag , men hoppade över första lektionen, där vi leker fruktsallad och inte gör något vettigt alls. Hoppas dock att detta går över snart för har ingen lust att vara sjuk, är liksom inget kul…
En sak som förvånat mig här är att det under första månaden inte var några som helst problem att förstå de andra eller bli förstådd. Visst vi var olika bra, men alla kunde bli förstådda. Här får jag ofta upprepa vad jag säger och höra av flera olika att jag är den enda de inte förstår. Detta har jag lite svårt med, gillar inte att bli förstådd och sen får man höra att man pratar bäst engelska, men när de inte förstår en håller jag inte med. Dessvärre finns det många här (i mitt dormitory) som pratar väldigt dålig och lite engelska och då menar jag dålig och bristfällig.
Igår diskuterade jag detta med några av de som bor här och jag kom fram till att jag är den enda som tillhör germanska språkgruppen och enligt en annan har jag brittisk brytning. Brittisk brytning sa jag, är du seriös och ja det var hon, visst tror att min brittiska rumskompis påverkade min engelska men inte i den mån så att jag pratar med brittisk brytning. Dessutom anser de att jag pratar snabbt och visst jag pratar kanske snabbare än de andra här, men inte snabbt i vanlig folkmun. Saken är dock att om du behärskar språket stakar du dig ej fram.
Någon som har en lösning i denna fråga?